Vem kan man lita på om inte på Hallen?

Fredagens praktmiddag bestående av egenskjuten älg slank ned tillsammans med några goda flaskor rött och lite exklusiv direktimporterad Calvados. Jag kan väl lugnt konstatera att jag mådde som en kung när jag satt där Chesterfieldfåtöljen och puffade på cigáren. (endast såssar säger cigarr, det ska uttalas cigár). Men tror ni inte att jag trots goda råvaror mår som en hund i dag. Magen är som en torktumlare och inte ens två doser Samarin lyckas lindra eländet. Jag har till och med provat farmor Evas recept att ta två teskedar fiskleverolja i ett glas sherry men mår lik förbannat uselt. Ingenting vill stanna kvar i kroppen och snart återstår väl ingenting annat än att åka till Sofiahemmet för att hitta något sätt att få stopp på utflödet.

Då jag lagat maten själv kan jag inte annat än misstänka att det är någon klåpare i Hallen som har varit oförsiktig med sin hygien. Det är så typiskt. Här lägger man några kronor mer för att få den bästa servicen och råvarorna och så visar det sig att någon polack eller kvinna ändå har stått med snorig näsa och handskats med mina grönsaker. Det är då själva fan att man inte kan få den service som man förtjänar. Och betalar för.

Det enda positiva denna tarmtsunami för med sig är väl att jag kommer att kunna spänna åt livremmen ytterligare ett hål. Hur som helst hoppas jag att snart vara på fötter igen och ta itu med vardagens övriga vedermödor och problem. Det löser sig alltid, sa flickan som sket i vasken.