En tid när män var män

Jag minns en tid när män var män. När vi gjorde värnplikten och fick sova i bivacker. Det härdade oss. Det gjorde oss starka, tåliga och inte minst väldigt attraktiva för kvinnor. Måhända kunde vi lukta lite mysk efter en vecka i fält, men säg den kvinna på stadshotellet i Skövde som kunde stå emot oss.

Dagens män kan dock inte kallas män. De är i mångt och mycket kärringar. Visst, det finns några undantag, och då tänker jag på Dolph Lundgren, Per Moberg och Hasse Aro; de kan både vara med i tv-program och samtidigt stå för en manlighet. Men resten, ja vad ska man säga; jag tar mig för pannan. Dottern, och hennes Stolpskott till pojkvän, var hemma hos mig häromdagen. Som den kärleksfulle far jag är försökte jag tina upp relationen med… ja, Stolpskottet, och det genom att bjuda honom på en jävla fin gammal whiskey. En sjutton år gammal Cragganmore. Med tanke på att whiskeyn i stort var lika gammal som Stolpskottet så borde jag förstått att han inte kunde dricka den. Men jag trodde väl i alla fall att han skulle försöka. Men tror ni inte att ungjäveln, ursäkta min franska men jag blir lite upprörd när jag skriver det, hur som, tror ni inte att ungjäveln inte bara ber om is (en riktig man tillsätter på sin höjd en droppe eller två vatten) utan även om coca-cola. Hade inte whiskeyn som jag just sippat på varit så exklusiv hade jag nog frustat ut den över honom i ren och skär affekt. Men en bra karl vet att besinna sig. Så jag tog helt sonika hans glas med till groggvagnen, hällde över hans Cragganmore i mitt glas och ersatte det med lite av Satkärring Två:s gamla sherry. Därefter la ja i två isbitar och hällde upp lite avslagen julmust som jag hade ståendes bredvid. Stolpskottet blev mycket glad över drinken och svor på att han minsann skulle bjuda tillbaka på en lika god whiskey/cola när jag var hemma hos dem nästa gång.

Men, nu var det egentligen inte Stolpskottet och hans synnerligen oimponerande dryckesvanor som jag skulle orientera er i. Utan bloggen http://soderfamiljen.wordpress.com/ Denna blogg skänker mig stor tröst. För den visar med all önskvärd tydlighet, att av alla Stolpskott till mesiga kärringartiga pojkvänner och tölpar, så har i alla fall inte min dotter valt den värsta. Jag säger bara, stackars Vidar som ska växa upp med den här Nilsén (vad är det för namn förresten, som far). Hade jag varit något år yngre hade jag nog gjort slag i saken och erbjudit fru Nilsén mitt hem. Om inte annat för att rädda hennes barn undan förnedringen att ha en pappa som är som en liten flicka.

Skött hemmet? Bah!

Hemkommen från några veckors välbehövlig sol och vila möts jag av ett mejl från en av mina sedan länge nära vänner. Ända sedan vi för första gången tog oss en virre i pojkrummet på Lundsberg så har Marcus varit en sannerligen uppmuntrande och inspirerande vän. Hur tror ni då att jag reagerar på att hans fru nu fått för sig att gnälla i skvallerpressen?

Skött hemmet har hon gjort säger hon. Men till vilken grad då? Jag har personligen besökt det så kallade hemmet och inte var det dammfritt i hörnen inte. Och middagsmaten ska vi inte tala om. Så dåligt skötte sig inte ens min ragata nr 1, och då kan man tala om en låg nivå.

Nä, du Marcus. Du kan hitta något bättre. Grattis till skilsmässan, låt den där käringen gnälla ifred i fortsättningen. Vi ses på jakten på torsdag!

En kärring som vd

Noterar att den gamla klassiska föreningen AIK har vunnit von Rosens pokal. Ja, vi som har varit med ett tag ser ju självfallet inga problem att referera till guldpokalen som von Rosens även om den politiskt korrekta benämningen numera tydligen är Lennart Johanssons pokal. Som den allmänbildade säkert vet är ju Kung Carl XVI Gustaf hedersmedlem i föreningen AIK och jag har nog noterat att det pratas både fotboll och ishockey på Noppes tid till annan.

Men tyvärr grumlas ju lite av glansen kring föreningen när man noterar att de har en kärring som vd. Jag menar, hur illa står det egentligen till när man inte lyckas hitta en redig karl som kan basa utan istället lämnar över makten över föreningen och företaget till en kvinna. Det är ju barockt. Det är ju som om en kvinna skulle vara kapten på en oljetanker eller en man vara sjuksköterska. Det faller ju på sin egen orimlighet.

De är i alla fall billiga

Det var sannerligen en tung vecka det här. Inte gav rådjursjakten något resultat. Och vid hemkomsten så kläcker tonårsdottern ur sig att hon ska flytta hemifrån. Nåja, hemifrån är väl en definitionsfråga för min del. Hon bor ju mest hos ex-frun Ragatan 2. Och inte hade jag väl bekymrat mig så mycket om det inte varit tillsammans med en så till botten värdelös grabb hon ska bygga bo. De har hängt ihop ett tag, fan vet var hon skrapade upp honom ifrån. Inget att ha, det såg väl jag vid första anblick. Så total motsats till hur jag var i hans ålder. Ingen ambition, säger sig plugga men vad är sociologi för meningslöst dravel? Och när jag bjöd på eget älgkött sa han nej nästan som i panik. Vegan? Va fan! Du är väl en man! Vi äter kött!

Nä, det är tur att annat ser vettigt ut i världen. Att kvinnor inte passar på vd-poster, det säger ju sig självt. Men om de ändå ska sitta där på grund av samhällets löjligt politiskt korrekta flum så ska de i alla fall inte ha lika mycket betalt som en kompetent man. Elmehagen, den gamle gossen, han hade 5 Mkr om året inklusive bonus. Fruntimret som efterträdde honom får ingen bonus - puh! - och strax under 4 Mkr i årslön. Det var lugnande besked. Nu kan jag dricka lunchkaffet utan magsår, kanske till och med med en liten virre? Ja, det blir bra det Göran.

En välgörande tutt-chock

Jag vet inte om ni har uppmärksammat det här tv-klippet från SVT:s lokal-tv
Det är ju bara så typiskt att feministvänstern ska vakna till liv och skälla som spattiga chihuahuor bara för att en lokalreporter äntligen vet hur man ska göra bra tv. Som vanligt när det gäller de plattbröstade feministerna så handlar det om avundsjuka.

Jag, och många med mig, vet att uppskatta ett rejält fruntimmer och om hon dessutom någon gång då och då passar på att visa delar av sina behag, ja, jag har svårt att se vad som är så fel med det.

Tyvärr saknade jag möjlighet att se inslaget när det gick live, det är ju knappast så att vi får in Västerbottennytt på Östermalm, om man säger så. Men denna reporter vill jag se mer av. Kanske kan hon ersätta Anna Hedemo på Rapport. Hon är både tråkig och rätt ful. Och socialist av vad mina vänner i mediebranschen har att berätta.

Ny våning?

Jag har börjat överväga om jag inte skulle ta och flytta i alla fall. När jag kastade ut min senaste skata tyckte jag att våningen var lagom för mig själv. 213 kvadrat med Strandvägens bästa utsikt. Men efter den senaste sommarens massinvasion av Skansen-vallfärdande patrask så har jag ledsnat. Promenaden längs vattnet blir inte densamma med sällskap av kreti och pleti. Jag har därför börjat leta efter en ny bostad. En våning på Tysta gatan kanske? Där bor ju Matti och Greger i jaktlaget med sina honor. Vem vet, kanske kan det blir lite rajtantajtan med någon väninna till dem om jag "råkar" springa på dem med en flaska rött?

Men utbudet för närvarande är klent. Eller vad sägs om detta lilla råtthål?

Smaklös humor

För er information så har jag nu skrivit ett klagomål till denna bedrövliga nidbild av min favorit.

Vem kan man lita på om inte på Hallen?

Fredagens praktmiddag bestående av egenskjuten älg slank ned tillsammans med några goda flaskor rött och lite exklusiv direktimporterad Calvados. Jag kan väl lugnt konstatera att jag mådde som en kung när jag satt där Chesterfieldfåtöljen och puffade på cigáren. (endast såssar säger cigarr, det ska uttalas cigár). Men tror ni inte att jag trots goda råvaror mår som en hund i dag. Magen är som en torktumlare och inte ens två doser Samarin lyckas lindra eländet. Jag har till och med provat farmor Evas recept att ta två teskedar fiskleverolja i ett glas sherry men mår lik förbannat uselt. Ingenting vill stanna kvar i kroppen och snart återstår väl ingenting annat än att åka till Sofiahemmet för att hitta något sätt att få stopp på utflödet.

Då jag lagat maten själv kan jag inte annat än misstänka att det är någon klåpare i Hallen som har varit oförsiktig med sin hygien. Det är så typiskt. Här lägger man några kronor mer för att få den bästa servicen och råvarorna och så visar det sig att någon polack eller kvinna ändå har stått med snorig näsa och handskats med mina grönsaker. Det är då själva fan att man inte kan få den service som man förtjänar. Och betalar för.

Det enda positiva denna tarmtsunami för med sig är väl att jag kommer att kunna spänna åt livremmen ytterligare ett hål. Hur som helst hoppas jag att snart vara på fötter igen och ta itu med vardagens övriga vedermödor och problem. Det löser sig alltid, sa flickan som sket i vasken.

Norrmän borde tas om hand

Vad annat kan man förvänta sig av ett land där man har en lag som kvoterar in kvinnor i bolagens styrelser? Norge är ett jävla land, det sa redan salige Moltas på sin tid.

En Amstaff eller American Staffordshire Terrier är en nutmärkt jakthund, min gode vän Matti har en Amstaffe, en tik, som är utmärkt både till spårning och som sängvärmare. Det är bara en norsk byling som kan vara så korkad att de inte begriper att allt beror på hundföraren. Det är säkert samma lesbiska feminist-kommunister som infört kärringlagen.

Gott till älgstek?

Sådär ja, kylen och frysen är fylld. Ikväll väntar herrmiddag. Cigarrerna ligger på plats i silverskrinet. Kristallkaraffen har fyllts med konjak. Mandelpotatis, brysselkål, kantarellsås och svartvinbärsgelé är beställd från hallen. Nu saknas endast vinet. Vad tror ni, är DI:s experter att lita på?

Men vad är det för prisnivå de föreslår? Tror de att läsarna är fattiglappar eller? Tacka vet jag Financial Times bilaga How to spend it.

Skottpengar

Sista dagen på jakten. Gubbar och kärringar ute och springer mitt i jaktområdet. Bablar och skrattar. - Hi hi "törs vi gå längre. Bara en sak att göra: skrämselskott. Smack in i backen. Då blev det fart på dom vill jag lova. Här skulle jaktron kunnat lägga sig men ack nej. De måste nödvändigtvis ringa farbror blå. Tja, så var den jakten slut.

Tuff dag i skogen

Svårt att inte känna sig upp-piggad så här efter ett par dar på pass. Fin jakt, två kvistar i kepsen för min del. Enda irritationsmomentet är den förbannade tysken som inte kan sikta och E:s förbannade kärring som han släpat hit. Hon kan inte hålla snattran i två minuter

Bah, vad var det jag sa?

Nobelkommittén är ett tydligt exempel på det förtryck av män som pågår i dagens samhälle. För första gången - och jag hoppas innerligt för sista - har nu en kvinna fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Visserligen kan man efter att ha sett bilder på henne tvivla på om hon verkligen är av mitt motsatta kön. Men meritförteckningen får det tvivlet att raskt flyga sin kos. Den här Elinor Ostrom är knuten till något som kallas Indiana University. Indiana Jones har jag hört talas om. Men att han skulle ha något slags universitet? Maken till oseriös Nobelkommitté har jag väl aldrig skådat!

Om det nu promt ska vara en kvinna så föreslår jag att Nobelkommittén utser Anna Anka. Hon bidrar ju i alla fall med lite sunda värderingar.

Jag gör mitt för att bekämpa Svininfluensan

Hopp för framtiden

Jag är inte mycket för politiker. De flesta verkar vara patologiska lögnare med en enda ambition i livet - att ta för sig så mycket som möjligt av andras tillgångar. Nu har jag dock upptäckt denne unge man. Anton. Han får min röst! Lite Carl Bildt som ung.

En nobel tragedi

Bröder,

Som ni säkerligen har lagt märke till så har jag inte författat något på ett tag. Jag har, ja, haft lite viktigare saker för mig, så att säga. Mer om det vid ett senare tillfälle. Men kort kan man säga att en skuta inte klarar sig utan en bra och resolut kapten. (För att undvika eventuella missförstånd från våra svenska bolsjevik-medier så vill jag förtydliga att det inte är jag som suttit häktad.)

Nu har jag av olika skäl lite mer tid till förfogande. Och på allmän begäran vill jag kommentera den senaste tidens stora diskussionsämne. Nobelpristagarna!

Den annars så fina, traditionsenliga och pålitliga institutionen Nobelkommittén har nu gått i den politiskt korrekta fällan och börjat kvotera in kvinnor bland pristagarna. Alfred Nobel vrider sig i plågor i sin grav, liksom jag framför öppna spisen i mitt modesta jakt-chateau.

Nu har det gått för långt. Hälften av pristagarna så här långt är av kvinnligt kön. Det är verkligen sorgligt. Jag vill påminna om att det tar minst hundra år att bygga upp trovärdighet och varumärke - sådant som jag kan mycket om - vilket kan raseras på ett ögonblick. Det är så tråkigt att se att Nobelkommittén nu dansar efter rödstrumpefalangens pipa.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Ingen vet att uppskatta en rejäl kvinna som jag. Men var sak har sin plats. Ingen tar med sig en nyfödd kattunge på ripjakt. Då krävs en väldresserad setter.