Pandora

I skogen är det lugnt och skönt, inget förbannat kvinnotjatter. Gubbarna har spridit ut sig, sitter på pass och det stärkta kaffet smakar gott. Ahhhhhh

Men nu till saken. Jag har ju sedan barnsben kunnat uppvisa en mycket musikalisk begåvning och jag vet exempelvis precis när jag hör en blivande framgångsrik artist. I tunnelbanan – vilket jag förvisso, som ni säkert förstår, åker mycket sällan med tanke på min position – och vid tillfällen då jag hör gatumusikanter av olika slag så kan jag direkt avgöra huruvida de är något att ha eller inte. Min sekreterare brukar även spela in tv-programmet Idol och utan att skryta kan jag säga att jag varje gång tycker precis som juryn – naturligtvis innan den avslöjat sin ståndpunkt. Mot bakgrund av detta förstår jag att flera av er säkert undrar lite om mina musikaliska intressen som jag angett i min profil. Så jag tänkte passa på att ägna detta inlägg – som för övrigt skrivs på min Blackberry – åt att förtydliga informationen om en av mina favoriter; eurodisco-drottningen Pandora.

Trots att hon växte upp på landet i lilla Västerås är hon verkligen en talang. Och som hon har utvecklat den! Hur som helst. Att hon är lite ociviliserad kan inte alltid döljas. Vem minns inte skandalen när hon efter en konsert golvade en helt oskyldig man med en rak höger? Det är ett beteende jag vill betona att jag inte försvarar. Framför allt inte när hon motiverar det hela med något så futtigt som ett försvar mot ett oskyldigt närmande från mannens sida. Lite får man väl ändå tåla, det var ju på skämt.

Nej, hade hon inte varit så musikaliskt begåvad så hade jag sagt åt min dåvarande fru slänga ut skivorna omedelbart bums.